|
Ebba
var en näpen svart-vit dotter till Cleo och Boris, som jag behöll. Under hösten
1998 så fick Martin arbete i Oxford, och det blev bestämt att familjen skulle
flytta dit under 2-3 år. Vad skulle jag göra med de fyra springrar som bodde hos
oss i Hästevik? Min pappa tog hand om kullsyskonen Cleo och Harley, och Boris
flyttade till Kennel Sisustars i Småland, som numera deläger honom. Vad skulle
hända med lilla Ebba som då var fem månader? Krokar lades ut bland springerfolk
i både Sverige och Norge, och flera var intresserade, men jag ville gärna
behålla avelsrätten på henne. Alltihop löste sig till det bästa, när jag nämnde
problemet för ägarna till en av mina trimningar. Familjen hade en då sjuårig tik
och kunde gärna tänka sig en springer till. De fick låna hem Ebba på prov, och
det dröjde bara en dag så ringde de och sa att henne fick jag minsann inte
tillbaka mer! Ebba hade smält deras hjärtan med sitt charmerande sätt!
Ebba visade
sig vara en väldigt social hund, vilket tog överhanden till och med över
matintresset, som ju alla vet är mycket stort hos de flesta springrar. Kom någon
in i rummet medans hon åt, så lämnade hon maten för att gå och hälsa! Trots att
kompisen Sindy då stod på lurpass för att stjäla Ebbas mat! En annan egenhet var
att Ebba faktiskt kunde skratta! Hon visade först upp hela tandgarnityret likt
en dalmatiner, för att sedan hämta en handske som hon stoltserade med inför alla
som hon glatt hälsade på.
Ebba växte
upp under tiden vi bodde i England. Det planerades att hon skulle paras våren
2001. Ebba var utställd med flera BIR som valp, men aldrig i officiell klass.
Detta kom jag på mitt i flytten hem till Sverige, och slängde in anmälan av
henne och Harley till en dubbelutställning i Norge. Felet var bara det, att jag
inte hade sett henne på länge. Det hade nog blivit en och annan smörgås för
mycket, eller kanske det var smöret på smörgåsen som bar skulden. Det blev till
att snabbanta! På fem veckor gick Ebba ner, så mycket som, fem kilon! Rekord?
Det var duktigt kämpat av Ebba och hennes familj! På utställningarna var Ebba
slank och lyckades få Certifikatkvalité och placera sig i segrarklass båda
dagarna, för engelska domare i stor konkurrens. Harley tog riktig storslam med
två Cert. Snöstorm blev det också, så det var ännu en minnesvärd resa.
Valet av
hanhund föll på den relativt okände Salix Harvest Reason, som dock har två
mycket välkända föräldrar. Hans far NUCH Alhambra Larry Oliver var en
Australiensk import med ett härligt steg, som vunnit ett stort antal BIR, BIG-
& BIS-placeringar, liksom hans fantastiska mor NUCH NV-99 Salix At Last, som är
en klassisk springer av bästa sort. Harvest Reason, eller ”Charm” som han
kallas, är Norsk Utställningschampion i en konkurrerande hundklubb till kennel
klubben. Charm tävlar mycket framgångsrikt i lydnad med sin 75-årige ägare.
Strongt gjort! Kennel Salix har också haft en valpkull efter Charm.
I juni 2001
så föddes de sex valparna i G-kullen. Ebba var en fantastisk mor till de små
liven, och skötte dem med största omsorg. Jag satte en lever-vit tikvalp som
heter Greta, på fodervärdsavtal hos familjen i huset bredvid Ebbas hus. Så kom
det sig att Ebba fick med sig en valp nästan ända hem! Familjerna har haft
mycket roligt tillsammans med hundarna. De har gått flera lydnadskurser,
viltspårskurs och viltspårsprov, liksom agilitykurs ihop. Ebba fick 3 x 1:a i
öppen klass på viltspår och blev därmed Svensk Viltspårschampion. Hon har gått
in helhjärtat för de uppgifter hon fått, och vann kursavslutningarna på lydnads-
och agilitykursen. Ett underbart sätt, liksom den riktiga spanielviljan att vara
till lags, har verkligen varit Ebbas ledord. Hjärtligt tack till familjen
Kercsik som tagit så väl hand om vår kära lilla Ebba!
Ebba har tillsammans med fyra av sina valpar, lyckats med att två år i rad bli
Bästa Avelsgrupp i rasen vid SSRK’s Uddevallautställning, och slutade ena året
som BIS-4 och det andra som BEST IN SHOW!
|