19 första pris i Elitklass varav 17 med HP!
6 ggr provbäst.
Årets Viltspårsspringer 1985, 1986,  1987.
SM repr för rasen 1985-87

Startat i Öppen klass. Användes flitigt vid praktisk jakt.




 

När jag väl bestämt mig för att skaffa Springer spaniel, så kontaktades välkända kennel Brigadoon. Jag ville gärna ha en hund som passade både till utställning, jakt och eftersök. Mina krav var höga, så jag fick vänta lite på att få en tikvalp ur en lovande kombination. Våren 1983 föddes så Brigadoon Joy’s Royal Heiress. Namnet förpliktigade och hon visade framfötterna redan i valplådan. Heissi var en mycket stor personlighet, med tjockt skinn på näsan och stark integritet. Apporteringslusten och viltintresset var starkt redan ifrån början. Redan vid fyra månaders ålder började vi att träna viltspår, för att en knapp månad senare starta på viltspårsprov och få en 2:a i Öppen klass! Mycket bra gjort av en så ung valp! Vi blev bitna och fortsatte att tävla i viltspår, med resultatet 19 stycken 1:or i Elitklass varav 17 med Hederspris och 6 gånger ”Provets Bästa Hund” i mycket tuff konkurrens med gräddan av dåtidens viltspårsekipage. Heissi blev Årets Viltspårsspringer 1985, 1986 & 1987 och blev utsedd till att representera rasen vid Viltspårs-SM tre år i rad. Vi tyckte att detta var mycket roligt, och det har gjort att Heissi är en av Sveriges vinstrikaste springrar på viltspår genom tiderna!

 Heissi var en mycket duktig eftersökshund på älg, rådjur och småvilt. Min pappa jagade mycket med henne som stötande hund och fällde ca 150 vilt, såsom skogsfågel, ripor och rådjur för henne. Heissi var en utmärkt apportör på land och i vatten, och som hade en mjuk mun hela livet igenom. Hon hade en enorm energi och jaktlust, kombinerat med en fantastisk näsa. Vid sina jaktprovsstarter i öppen klass har hon fått bra kritik på sitt fältarbete, men tyvärr varit alltför ivrig i sina fågelkontakter för att gå till pris. Heissi var en självsäker dam, som med tiden blev en mycket erfaren stötande jakthund.

Heissi var mycket trogen och lojal, och hon var min bästa vän under tonåren. Vi hade mycket roligt och gjorde allt tillsammans. Vi gick många olika kurser, tränade lydnad, apportering och fältarbete, men framförallt så åkte vi på hundutställning var och varannan helg. Heissi hade utstrålning och vad man brukar kalla för ”det”, vilket snart gav utdelning i form av att hon snart tog max antal cert både i Sverige, Norge och Internationellt. 1986 blev hon Bästa Tik på Svensk Vinnarutställning. Heissis alla framgångar gjorde att jag gärna ville ta valpar på henne, men tyvärr så blev det aldrig så pga. att hon hade HD ua-I och även fick katarakt.

Jag tyckte att det var jätteroligt att visa hund, så 1985 kvalificerade vi oss till finalen i SM i Juniorhandling på Stora Stockholmsutställningen. Den dagen glömmer jag aldrig! Efter fyra timmars förbedömning av alla dessa ungdomar, så var det äntligen dags för oss att göra entré i stora ringen. Tio ekipage återstod efter några gallringar, och vi var ett av dem. Då fick vi var sin storpudel att träna med i en halvtimme inför finalen. Jag fick naturligtvis en unghund som hela tiden bet i kopplet! Hur skulle detta gå? Domaren darrade som ett asplöv, och jag var först in i ringen, men det gick över förväntan och jag var kvar bland de fem sista. Sedan var det meningen att vi skulle få tillbaka våra egna hundar. In i stora ringen, ledda av unga tjejer, kommer hundarna under trumvirvel och spotlights. Heissi först, får syn på matte med en annan hund, ger upp ett skall, gör ett gazellhopp och sliter sig ifrån den stackars tjejen, rusar i full karriär mot mig och hoppar upp på mig under våldsamma applåder ifrån den förtjusta publiken. Snart kom den snopna flickan och hämtade pudeln, och nu skulle jag få den överexalterade Heissi att stå , lättare sagt än gjort – hon var som en fiolsträng! Nummer fem placerades, nr fyra och nummer tre, nu var det bara vi och en Westie kvar! Dags att springa utslagsvarvet, med levande musik och allt ljus på oss och publikens stående ovationer, så växte Heissi flera meter! Som hon showade! Vi blev tvåa och tyckte det var väl kämpat( i 6 timmar). Det var första och enda gången som jag vunnit pengar på en hundutställning i Sverige! Men de försvann snabbt, faktiskt gick de åt till att hyra en bil för att komma hem, efter det att vi i plötslig blixthalka fått sladd och kommit över på fel vägbana, där vi med nöd och näppe undgick att bli krossade av en långtradare! Heissi slogs medvetslös av den tjusiga prisbucklan! Detta var ett av alla de fantastiska äventyr som jag och Heissi upplevt tillsammans. Heissi fick lugnt somna in på köksgolvet i Hästevik när hon var nästan 13 år. Det kändes mycket sorgligt att mista henne, hon var nästan som en ”syster”.