Historia

Ordet spaniel tros komma från franskans ord för Spanien. Man tror att rasen infördes till England av romerska erövrare och medeltida källor hävdar att rasens ursprung står att finna i Spanien.

Hundar speciellt benämnda spaniels förekommer i ett antal dokument skrivna under 1100-1400 talen. Vid denna tid tycks spanieln ha använts flitigt i Frankrike, men inte förrän i slutet av 1500-talet användes ordet "springer" i den engelska litteraturen för att benämna en särskild typ av hund som användes för att stöta upp vilt för falk, greyhound eller nät. Utvecklingen av skjutvapen för jakt ökade spanielns användningsområde. Den kunde användas framför jägaren för att stöta upp vilt för bössan. Dessutom kom spanielns förmåga att apportera, både på land och i vatten, väl till pass.

Så småningom började man dela in spanielgruppen efter specialisering, och man kom att skilja på land- och vattenspaniels. Bland landspaniels förde man hundarna till två olika kategorier beroende på deras arbetssätt, dels setting spaniels som ställde bytet (föregångare till våra dagars settrar) och dels springing spaniels som stötte bytet. Någon egentlig uppdelning i raser kom inte förrän med hundutställningarnas tillkomst vid mitten av 1800-talet.

I början av 1800-talet utvecklades en särskild linje av spaniel av familjen Boughey i Shropshire. Linjen omhuldades och familjen förde avelsbok, känd som "The Aqualate Stud Book". Efter ett sekel av selektiv avel föddes en springer 1903 som skulle bli känd som FTCH Velox Powder. 1902 erkände The Kennel Club Engelsk Springer Spaniel som särskild variant av spaniels och gav rasen en egen standard. 1921 grundades The English Springer Spaniel Club.

I Sverige var den engelska springern sparsamt företrädd under 20-talet. Den lilla stam som fanns härstammade från tyska importer.

Den egentliga svenska springerhistorien skrevs under 30-talet av de hundar som då importerades från England. Springerstammen var mycket heterogen även jaktmässigt och ofta lågställd. Under slutet av 40-talet och början på 50-talet låg registreringssiffrorna på 150-200 per år.

Under 60-talet importerades springrar av både utställnings- och workingtyp (omskriven ibland som field trial stam). Under 80- och 90-talen har även några amerikanska springrar importerats vars blod har blandats upp i de engelsk/svenska blodet.

1982 bildades Springerklubben d v s rasklubben för Engelsk Springer Spaniel i Sverige. Förra året (2005) föddes det 1135 springervalpar, vilket gav rasen en 9'e plats bland de mest populära raserna i landet.

Helhetsintryck: Engelsk springer spaniel skall vara symmetrisk, kompakt, stark, glad och aktiv. Den är den mest högbenta och ädla av alla landspaniels. Den är vänlig, gladlynt och lättlärd. Blyghet och aggresivitet är absolut inte önskvärt. Vi vill fästa uppmärksamhet på att Engelsk springer spaniel tillhör de raser som utvecklas långsamt och detta skall beaktas i junior och unghundsklass.

• Huvud: Skallen skall vara medellång, tämligen bred och lätt rundad. Stopet skall delas av en fåra mellan ögonen. Fåran skall gradvis försvinna längs pannan mot nackknölen, som inte får vara för toppig. Kinderna skall vara flata. Nospartiet skall ha lagom längd i förhållande till skallen. Det skall vara tämligen brett och djupt. Partiet under ögonen skall vara väl utmejslat, näsborrarna skall vara väl utvecklade. Läpparna skall vara tämligen djupa och kvadratiska. Nosen på lever-vita hundar skall vara leverfärgad, på svart-vita hundar svart.
   
• Ögon: Ögonen skall vara medelstora och mandelformade, inte utstående eller insjunkna. Ögonränderna skall vara åtliggande så att ingen bindhinna syns. Uttrycket skall vara vänligt och vaket. Färgen skall vara mörkt hasselnötsbrun. Ljusa ögon är inte önskvärt. Ögonfärgen skall tona till pälsen. Hos leverfärgade och de trefärgade hundarna mörknar ögonen sent. Ett gott tecken på att de kommer att få en korrekt färg är en mörk rand runt iris.
   
• Öron: Öronen skall vara droppformade, av god längd och bredd, ligga ganska tätt intill huvudet och vara ansatta i höjd med ögonen. De skall vara vackert behårade.
   
• Bett: Starka käkar med komplett, regelbundet och perfekt saxbett.
   
• Hals: Halsen skall vara lagom lång, stark, muskulös och fri från överflödigt halsskinn. Den skall vara lätt välvd och smalna mot huvudet.
   
• Kropp: Kroppen skall vara stark, varken för lång eller för kort. Bröstkorgen skall vara djup och välutvecklad. Revbenen skall vara väl välvda. Ländpartiet skall vara kort, muskulös, starkt och obetydligt välvt. Korset skall vara lätt rundat. Ryggen bör kontrolleras i rörelse eftersom de verkligt bra springrarna alltid behåller samma rygglinje i rörelse som i stående.
   
• Fram- och bakben: Skuldrorna skall vara sluttande och väl tillbakalagda. Armbågarna skall ligga tätt intill kroppen. Frambenen skall vara parallella med god benstomme. Handloven skall vara stark och fjädrande. Knä- och hasleder skall vara måttligt vinklade. Låren skall vara breda, muskulösa och välutvecklade. Grova hasor är inte önskvärt.
   
• Tassar: Tassarna skall vara fasta, kompakta, väl rundade med starka, kraftiga trampdynor.
   
• Svans: Svansen skall vara lågt ansatt och får aldrig bäras över ryggen. Den skall vara väl behårad. Livliga svansrörelser.
   
• Rörelser: Engelska Springer Spanielns rörelser är mycket karaktäristiska. Frambenen skall svänga rakt framåt från skuldrorna så att tassarna förs långt framåt i lätta och fria rörelser. Hasorna skall föras väl under kroppen och följa frambenens linje. Typiskt för rasen är att många går i passgång vid långsam rörelse. En bra springer skall ha mjuka, flytande rörelser och med lätthet föra sig framåt. Ibland ses springrar röra sig med högt lyftade framben, vilket är helt främmande för rasen.
   
• Päls: Pälsen skall vara tät, rak och ge gott skydd för väder och vind utan att vara grov. Måttligt behäng på öron, framben, kropp, lår och bakben.
   
• Färg: Leverbrunt och vitt, svart och vitt eller någon av dessa kombinationer med tan-tecken. Det finns inga regler för proportionerna mellan mörk färg och vitt. Det finns heller inga regler för tan-teckningen eller dess placering och omfattning.
   
• Mankhöjd: Mankhöjd ca 51 cm. Observera: Ca 51 cm, alltså inget bestämt mini- eller maxmått. Det viktigaste är dock att helhetsintrycket ger en väl balanserad hund.

En rastypisk engelsk springer spaniel är en stark, glad och aktiv men ändå en lugn och lättdresserad hund. Den är känd som jägarens hund framför andra p g a sin mångsidighet. Samtidigt är den en utmärkt familjehund då dess jaktsätt kräver en samarbetsvillig och följsam hund. Den är läraktig, mån om att göra sitt bästa och vara ägaren till lags. Man skall dock komma ihåg att springern är en jakthund som kräver en konsekvent uppfostran av en fast hand för att utvecklas till en pålitlig jaktkamrat och familjehund.